PRA, progressiv retinal atrofi

PRA, vilket står för progressiv retinal atrofi, är en ärftlig ögonsjukdom som kliniskt delas in i två typer, generaliserad och central, där den generaliserade är den vanligare av de två. Hos en hund med PRA försämras synen gradvis under sjukdomsförloppet till följd av att näthinnan sakta förtvinar. Hos den generaliserade typen börjar förtviningen i näthinnans ytterkanter medan den hos den centrala typen inleder i näthinnans centrala delar. Tillståndet drabbar i båda fallen båda ögonen och leder ofelbart till total blindhet.

Näthinnan som degenereras vid PRA består av miljoner synceller som kallas fotoreceptorer. Dessa fotoreceptorer är specialiserade i två olika former, stavar och tappar. Stavarna gör det möjligt att se i skymning och tapparna står för färgseende och dagsyn.

Det första tecknet på att en hund lider av PRA brukar utgöras av ett försämrat mörkerseende. Detta kan yttra sig i osäkerhet hos hunden som kanske börjar skälla på välbekanta former och föremål i mörker eller väljer att hålla sig närmre sin ägare än vanligt på kvällspromenaden.

Det försämrade mörkerseendet hos hunden beror på att de ljuskänsliga stavarna vanligen drabbas först varför förmågan att se i dåligt ljus avtar. När förändringarna tilltar blir hundens synbesvär mer påtagligt och hundens förmåga att se påverkas i detta skede även i dagsljus då också tapparna börjar påverkas. Man kan nu också skönja en förstoring av pupillen när ögat försöker kompensera den försämrade ljuskänsligheten hos näthinnan. I viss belysning går det att se ett ökat återsken från ögonen.

PRA kan inte behandlas utan leder alltid till fullständig blindhet. Det är inte ett plågsamt eller smärtsamt förlopp för hundens del. I regel sker försämringen av synen långsamt varför den drabbade hinner vänja och anpassa sig till sitt nya tillstånd. Hunden kompenserar för det mesta sin vacklande syn med hjälp av de övriga sinnena och kan på så sätt leva ett fullgott liv även efter att den blivit helt blind. Det finns dock hundar som blir nervösa och aggressiva då de inte längre kan se.

När PRA debuterar varierar en hel del. Man talar kliniskt om tidiga och sena former av sjukdomen där de tidiga utvecklas snabbare än de sena. Från det att sjukdomen uppdagats finns det inget säkert sätt att avgöra hur länge hunden kommer kunna behålla sin syn. Ibland handlar det om månader, men oftast rör det sig om år innan synen helt förlorats.

PRA kontrolleras och konstateras genom ögonlysning vilket utförs av särskilt auktoriserade ögonveterinärer. Genom att ögonlysa sin hund kan man upptäcka PRA innan hunden börjar visa tecken på synbesvär.

Arvsgången hos PRA är i de flesta fall enkel recessiv. Tibetansk Terrier ingår i SKKs bekämpningsprogram mot PRA. Avelsdjur ögonlyses därmed inför parning. Ögonintyg får vara högst ett år gammalt vid parningstillfället. Vid konstaterad PRA råder avelsförbud för drabbad hund.

Mer om PRA och relaterade problem kan läsas i Doggy Report 3/04 där veterinär Berit Wallin Håkanson redogör för sjukdomar i ögats näthinna.