Mogawens dagbok
För att visa alla dagboksinlägg klickar du bara på Visa-knappen. Du kan välja hur många inlägg du vill visa per sida i den första rullmenyn. Om du har långsam uppkoppling kanske 5 är ett lagom värde. Då slipper du vänta så länge. Om du har snabb uppkoppling kanske du tycker det är bättre att visa alla inlägg på en enda sida, så du slipper bläddra mellan olika sidor. I så fall väljer du kanske hellre 20 eller 30 inlägg per sida.
Vill du visa alla inlägg som handlar om ett visst ämne väjer du det ämnet i nästa rullmeny.
Slutligen kan du söka på ett visst ord. Om du till exempel vill visa alla inlägg som handlar om Vittra skriver du "vittra" i Sökord-textrutan.
När du är färdig trycker du på Visa-knappen för att visa resultaten.
Senaste inlägg:
Vardag
2007-10-14, Härliga hundar
Tiden går och går, och inget blir skrivet på hemsidan. Vi lever ändå, om än lite hit och dit.
Vittra är väl den som mår allra bäst just nu. Hon är i sitt livs form och röjer järnet mest hela dagarna. Hon som vanligen brukar måna om sina små husdjur latmaskarna och inte vill slita på sig i onödan är nu överlycklig över kylan som slagit klorna i världen utanför. Frost på marken ger sprattel i benen.
Idag hämtade jag därför hundarna i föräldravillan och tog ut dem på en rejäl sväng i markerna så båda hundarna fick möjlighet att riva av sig i tvära kurvor och vansinnestempo. Det är verkligen hjärtevärmande att se min numer tio-åriga tös leva livet. Hon är ostoppbar. Inte ens Nanook tycker alltid att det är intressant att hålla på och flänga runt som hon gör, men så är han ju också en stadgad sju-åring vid det här laget.
Konstigt att tänka sig att mina hundar inte är små yrsliga valpar längre, även om de gärna beter sig som sådana mellan varven. I dagsläget är de faktiskt den perfekta mixen av vuxet beteende och barnsligheter. Jag kunde inte älska dem mer om jag så försökte. Galna, galna hundar med gos och tok i varje liten fiber.
Dessutom har jag börjat upptäcka att jag genomgått en rejäl metamorfos sedan min påbörjan av hundägandet i början av 80-talet. Jag resonerar otroligt annorlunda idag och har på något vis fått för mig att alla går samma väg som jag, men på sistone har jag börjat inse att förvandlingen har tagit plats inuti mig, inte runt omkring mig. Det är synnerligen självklara och logiska saker, men sådant som kräver perspektivbyte. De gamla synsätten lever i allra högsta grad trots att så mycket talar emot dem. Jag hoppas att jag någon dag ska kunna rassla loss lite tid för att skriva om det där. Det är så genomenkla saker som ändå på något vis hamnar i skymundan när snacket går om "regler" och "vikten av en fast hand". Jag vill bara skrika: "Byt, byt, byt! Byt perspektiv då så fungerar det!"
